Igångsättning 1.9
I hissen påväg ner till mödrapolin i Borgå.
Vi hade tid för ett extra besök till mödrapolikliniken och skulle kolla vikten på bebisen. Läkaren tog mått och fick en viktuppskattning på ca 4kg, i v.38+4. Läkaren frågade hur jag orkar med alla mina problem och undrade ifall jag ville ha en igångsättning, vilket jag ville.
Sköterskan i rummet ringde till Kvinnokliniken för att kolla att de kunde ta emot mig och de fanns en plats för mig. Dagen efter skulle vi infinna oss på sjukhuset kl13.30 om ingenting hänt före det.
Ballongen sattes på plats kl.13.30 och därefter fick jag en massa info och vi fick gå till ett rum för att göra CTG-kurva.
Direkt efter att ballongen var på plats fick jag sådan grym mensvärk och var nästan kallsvettig då allting började så direkt.
Hemma efter Borgå besöket och väntade på ifall någonting skulle hända.
De var verkligen spännande och både jag och sambon blev ganska nervösa.
Efter 30min CTG-kurva fick vi åka hem och i bilen började jag gråta. Då först började allt kännas på riktigt!
Vi åkte hem och tog de lugnt, försökte vila och leva på som normalt. Ingenting hände under kvällen och på natten hade jag lite mensvärk.
På torsdag morgon 2.9 gick jag på wc kl.6:45 och tyckte ballongen kändes väldigt obekväm och när jag drog i den så föll den ut.
Ringde till Kvinnokliniken som sa att vi skulle komma in till kl.9. Jag duschade och packade ihop de sista, sedan åt vi ännu ett ordentligt morgonmål före vi åkte iväg.
Vi skrevs in och fick ett litet eget rum som såg ut som en skrubb. Där togs igen kurvan och sedan fick vi vänta på läkaren som skulle ta hål på hinnorna. Hon kom först kl.15.30.
Hinnorna spräcktes och bebisen fick en elektrod i huvudet. Nu skulle jag vänta på värkar, som aldrig kom. Kl.18.00 började oxytocin dropp.
Jag började känna av lite mensvärk men dosen höjdes väldigt ofta och vid 19.00 hade jag redan lite sjuka sammandragningar.
Åt en smörgås för att få lite energi och sedan har värkarna börjat bli väldigt jobbiga, oxytocin dosen är höjd till 60ml/h kl.21.
Vid 21.30 rinner de ut mera fostervatten på golvet då jag satt på en gymnastikboll. Fick byta alla kläder och sambon fick torka golvet.
Vid 22:20 får jag en morfinspruta i låret då jag inte längre klarar mig med panadol. Den hjälper mig ungefär en timme före värkarna slår igenom igen.
3.9 00:40 stängs oxytocin droppet av och jag går och testar ifall jag skulle få hjälp av duschen. Stod där nästan en timme med sammandragningar som kom utan pauser och jag grät och visste inte var hag skulle vända mig. Sköterskan som vi hade den natten var inte så hemskt hjälpsam och medgörlig. Hon berättade helatiden att förlossningen var full och att jag inte kommer få flytta ner dit. Tillsist fick vi ett annat rum var jag kunde få lustgas.
Lustgasen hjälpte mig hela ett andetag, sedan gick jag in i någon smärtchock och bara skakade, grät, hyperventilerade och trodde jag på riktigt skulle dö. Tur i oturen kom en annan sköterska in som sedan ringde till förlossningen och jag fick flytta ner dit kl.2:00.
Genast på förlossningen fick jag epidural+spinal bedövning. Har varit rädd att ta den, men där och då var jag helt borta och reagerade knappt på att jag blev stucken i ryggen. Sambon höll mig i handen och berättade för mig hur duktig jag var och att snart lättar de. Efter att jag fick epiduralen kunde jag äntligen slappna av lite och fick sova i några minuters intervaller. Pratade med min nattsköterska om hur jag hittills upplevt förlossningen.
Kl.6:00 får jag påfyllning på epiduralen och jag blir katetriserad, 600ml urin kommer ut.
Får panadol mot huvudvärk och en preop-dricka till frukost få jag inte fått i mig någonting sedan kl 19:00 föregående kväll. Min barnmorska påminner mig om att fortsätta vila.
Man ser ju väldigt trött ut, och det var jag också. Sov i 10 minuters stunder.
Vid 7:30 är det skiftesbyte och jag får en ny barnmorska och studerande. De tar och frågar både mig och sambon hur vi mår och hur vi hittills upplevt allting. Vi får forsätta vila och 11:40 vaknar jag av att de rinner ut mera fostervatten i sängen. De görs en inre undersökning och jag är fortfarande bara öppen 4cm. Har alltså inte öppnat mig någonting sedan jag kom in till sjukhuset. Blir igen lovad att babyn kommer födas detta dygn, men jag tvivlar.
Har också haft Plasmalyte dropp och droppat ända sedan jag flyttdes ner till förlossningen pga mina låga trombocyter. Före jag fick epidural var de tvugna att med 4h mellanrum ta nya blodprov för att se att jag ännu kunde få det om jag behövde det.
Vid 12:00 påbörjas oxytocin droppet på nytt för att se ifall de får igång förlossningen. Här katetriseras jag igen och ut kommer nästan 1l urin. De kunde tydligen också påverka om förlossningen kommer igång eller inte.
Vid 13:00 ska jag prova sitta på en gympaboll, där sitter jag en stund och fryser så är inlindad i filtar och en morgonrock.
Vid 15 tiden är det skiftesbyte igen och vi får en äldre barnmorska. Hon börjar direkt misstänka att babyn ligger fel då förlossningen inte gått framåt. Hon söker ultraljudsmaskinen och letar efter babyns ögon. Hon ser dem inte och ber en läkare komma och kolla. Läkaren är ganska nybörjare ännu och hon konsulterar en äldre läkare som kommer och undersöker mig senare på kvällen. Där kommer de fram att bebisen ligger med ryggen mot min rygg och har fastnat mellan moderkakan och ryggen. Hon kan alltså inte svänga sig som hon ska och huvudet har svullnat.
17:15 får jag en oxanest spruta i rumpan som smärtstillande och jag kommer ihåg att jag känner mig full. Här imellan får jag vilat lite igen. Jag erbjuds också lite saft och blåbärssoppa, har varit nästan 24h oäten.
Jag har en så snäll studerande med mig och hon masserar min rygg medan jag får sitta på knä i sängen och hänga över ryggstödet, ifall babyn skulle kunna svänga sig. Vi pratar om förlossningar och smärtstillande. Hon hämtar också en virkad mössa och en virkad bläckfisk som alla barn får på Kvinnokliniken.
18:30 görs igen en hårdhänt inre undersökning och den äldre läkaren konstaterar att jag inte kommer kunna föda vaginalt. Här suckar jag äntligen av lättnad och hon diskuterar ännu med oss om det är okej att jag föder med kejsarsnitt. En ny undersökning ska ännu göras kl.21 men nu görs ett preliminärt snitt beslut.
Nu blir jag också förbjuden att dricka något och jag är törstig som ett as. Ända jag kan tänka på är vatten😂
Nu får jag också sista antibiotikadroppet.
Vid 21 är det skiftesbyte igen och vi träffar vår sista barnmorska och sista undersökningen görs. Jag har öppnat mig till 5cm men annars har ingenting gått frammåt så nu bestäms det att snitt görs, och nu måste vi bara vänta på att de gått tillräckligt många timmar sedan jag drack min saft och att op-salen är ledig.
Jag får en kateter och jag får annat att tänka på, hur jävla mycket den irriterar urinblåsan och jag är kissnödig konstant. Nu börjar vi också vara väldigt nervösa. Min sambo har fått gå och byta om.
23:20 får vi gå till op-salen och vi hinner ta en snabb bild på oss utanför. Jag får lägga mig på bordet och säger till anestesiläkaren att jag är nervös och så rädd att bedövningen inte kommer funka. Han tröstar mig med att alla tänker så och den nog funkar. Han pratade massor med oss och lugnande ner mig och plötsligt säger han att nu föds snart vår dotter.
Jag känner hur de tar och snittar upp de sista och sedan hör vi våran dotter skrika.
3.9 kl.23:58 föds hon. 4082g och 52cm lång ❤️
De är mitt livs finaste ögonblick som jag aldrig kommer glömma och är så glad att stunden då jag fick henne på mitt bröst filmades!
Familjeuppvaket hade ingen personal så sambon fick gå tillbaka till vårat rum med henne och jag fortsatte opereras. Förlorade 1,3l blod under den stunden babyn gavs till barnmorskan och började må lite dåligt under operationen. Men tillsist blev jag så dåsig att jag somnat på operationsbordet i korta etapper medan anestesisjukskötaren satt brevid mig. Fick också höra att jag blödit väldigt lätt i magen och någonting extra från min vänstra äggstock blev bortopererat på samma gång.
Jag fördes till ett annat uppvak och fick äntligen dricka vatten som jag väntat på i många timmar.
Vid 3 blev jag flyttad till min avdelning och vid 4 fick jag äntligen träffa sambon och vår dotter. Här var jag dock så trött så jag minns knappt någonting. Sambon fick stanna en stund och sedan var han tvungen att köra hem.
Hela lördagen (4.9) gick bra men på kvällen fick jag sån hemlängtan och kunde knappt sova den natten. 6:00 på söndag morgon samtidigt som jag hämtade mjölk så sa jag till min barnmorska att idag vill jag åka hem.
På förmiddagen 5.9 gjordes läkarundersökning på babyn och där var allting bra. De var mig de knappt ville släppa hem då jag inte ännu fått bort epiduralkatetern. De skulle tas nya blodprov igen. När jag äntligen fick lov att få bort epiduralen så var jag mycket snabb på att packa ihop alla saker och duscha. Sedan fick vi äntligen åka hem och börja våran vardag!
