Hittills i graviditeten har jag kommit ganska lindrigt undan. Från vecka 5 frammåt har jag haft en sån trötthet att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Aldrig varit så trött i mitt liv. Mycket illamående hade jag också, och äta kunde jag inte. Levde mycket på grönsaker och frukt. Vatten drack jag också massor!
Nu har jag börjat kunna äta någorlunda normalt igen, vissa dagar är de nog ännu svårt. Alla sorters kött/fisk/broiler/korv har äcklat mig. Har inte druckit kaffe eller pepsi sen början av januari, och fortfarande har jag inget sug efter de. Jag åt inte heller godis eller annat sött men nu har jag nog kunnat äta lite sånt igen.
En craving som jag nu har fått är berlinermunkar😂 Päron i alla former har jag också haft cravings på ända sedan början.
Borde ha skrivit upp i vilka veckor jag har känt vad men orkar inte gå igenom de nu.
En tid hade jag också mycket huvudvärk och migrän på kvällarna.
Som gravid får man också såna härliga symptom som förstoppning (jag är van att magen kan funka lite väl ofta ibland, men nu... hamnar jag äta plommon) en sån äcklig smak i munnen (tydligen järnsmak men tycker inte de smakar så) skulle ha kunnat borsta tänderna en gång i timmen.
Nu för 1-2 veckor sen har jag börjat ha ganska sjukt i ryggen och höfterna. Vissa nätter har jag väldigt svårt att få fast i sömnen pånytt då de molar i höfterna.
Jag har haft svårt att förstå att jag är gravid, just kanske för att man inte känner eller ser något. Men också för att vi väntade länge på det här, under våra behandlingar kändes de som en sak som aldrig kommer hända oss. Jag har inte pratat med någon så mycket om graviditeten för på något vis vill jag hålla de för mig själv. Vill få tid att börja njuta i min egen takt.
Inga kommentarer