16.10.
Vi hade äggplock på fredagen. Vi skulle vara på plats på kliniken kl 9.15 senast och jag fick gå till vilorummet medan Daniel hamnade vänta i bilen tills äggplocket skulle ske. Fick värkmedicin och lugnande ganska snabbt. Jag fick dropp, att sticka kanyl var ett jäkla problem. Blev stucken 3 gånger och tillsist fick jag den på insidan av vänstra handleden. Gjorde otroooooligt sjukt.
Kl. 11.30 var det dags för äggplock. Daniel fick sitta brevid mig och jag fick smärtstillande iv och världen bara snurrade för mig en stund. Plocket gick bra, var mest nervös för bedövningen som inte kändes alls. Läkaren punkterade 16 äggblåsor. Ett ända litet stick kände jag lite på vänstra sidan men klarade mig bra utan extra smärtstillande. Så hade oroat mig för äggplocket helt i onödan, kanylen tog mer sjukt att sticka!
Fick gå tillbaka och vila och började må ganska illa och fick sjukt i magen så fick tramadol och ondansetron mot illamåendet. Kl. 14.30 tror jag att jag kände mig tillräckligt ok för att åka hem. I bilen började jag må illa igen men hade fått med mig en extra illamående tablett. Började också gråta i bilen av alla känslor, nervositet släppte osv.
Veckoslutet var lite värre för hade så jääävla sjukt i magen. Kändes som att jag hade hur mycket luft som helst i magen, hade magknip och kunde inte sitta upp ordenligt. Åt maxdos av panadol, hade värmepåse på magen. Nätterna var jobbiga. På söndagen hade jag så sjukt att jag ringde Kvinnoklinikens jour och de sa att jag skulle komma in på koll. Låg där i nästan 3h och hade som tur inte överstimulering. Lite vätska såg dom på ultrat och äggstockarna lite förstorade men annors var allt ok.
19.10
På måndag hade jag embryoåterföring. Var skiträdd att de skulle göra sjukt när jag var så öm nere i magen. Var också rädd att de skulle ringa och säga att embryot inte klarat sig.
Men kl. 14.15 hade jag fått ett litet
8 celligt, 3 dagars embryo tillbaka till min livmoder och jag var tekniskt sett gravid.
Nu började 14 dagars piinapäivät. Har mått bra under tiden, men har haft sen dagen efter embryoåterföringen känslan av att detta inte kommer lyckas. Daniel har haft hoppet uppe och orkat vara positiv.
Ända jag märkt av är att jag fått som svindel, illamående och obehag i kroppen på kvällarna. Men de kan komma av Lugesteron, som är tukilääkitys som ska användas för att tillföra extra progesteron.
02.11. 2 veckors väntan är över och det är officiella testdagen. Jag har redan hunnit processera allt och vetat att detta inte lyckas. Så att se att testet var
negativt väckte inga känslor i mig.
