Vi har försökt få barn i över ett år, men utan resultat. I februari 2019, var jag till gynekologen för att kolla upp allting och hon sa att allt var bra och att jag inte ska "stressa", vilket jag inte gjorde utan ville mest se att allting fungerade. Vi fortsatte försöka och i september tog jag kontakt med gynekologen igen och fick remiss till Borgå Sjukhus. Första besöket hade vi 28.10, några dagar efter våran 4års dag.
Vi hade ett möte var vi pratade om våra levnadsvanor och till mig gjordes ett vaginalt ultraljud, var allting såg bra ut. D skickades på blodprov och spermaprov och jag hade en hög med blodprov som skulle tas, ett follikelultraljud och ett till blodprov, allting skulle tas i olika skeden av menscykeln.
Efter follikelultraljudet sa läkaren att jag hade ett bra ägg, och
om jag får mens skulle jag ta kontakt igen till gynekologiska polikliniken för att göra en äggledarspolning och ett planeringsmöte.
Nå mensen den kom ju såklart.
Alla mina blodprov har hittills varit bra och inom referensvärdet,
utom AMH-värdet, alltså blodprovet som visar min äggreserv. Enligt detta är mina äggstockar redan sämre. Vilket ger mig en jävla panik. Ska jag inte kunna få egna barn någonsin?!
Mitt AMH-värdet är 0,65. Ett värde som passar in för någon som är 30-40år. Jag är 25.
Det här betyder också att vi antagligen kommer att behöva gå igenom
barnlöshetsbehandling.
Jag har läst massa forskningar och vet att mina egna ägg är sämre, och chans att lyckas på naturlig väg är lite sämre, men inte omöjlig.
Vi som hade pratat skämtsamt om att vi gör denna utredning, och hittas inga fel så får tiden utvisa, men nu är jag fan i panik. Vill börja behandling NU, jag vägrar vänta och se hur mina chanser att någonsin få biologiska barn typ försvinna. Jag vågar inte vänta. Kanske mina ägg är så dåliga att vi är tvungna att välja en donator... Jag är så förbannad, arg, ledsen, panikslagen och mina känslor är överallt..
Nästa vecka ska jag på äggledarspolning och vi ska förhoppningsvis få reda på hur vi ska gå till väga..
----
Denna text ovan skrev jag 25.11.
3.12. hade jag äggledarspolning som jag var skitnervös för, men helt i onödan. Vi hade igen en superbra läkare och själva spolningen kändes inte alls. Ingenting hittades, och vi fick remissen skickad till Helsingfors. Så nu väntar vi på den tiden. Jag ska även nu börja på allvar få ner vikten, för annars kan det hända att vi inte får behandling.
Läkaren hittade dessutom 2 mognande ägg, så det finns chans för tvillingar 😅
Jag fick även höra att det var bra att vi kom nu, och inte om 5 år, och att vi inte ska skjuta upp på tanken om barn, eftersom det redan är lite försämrat.
Det här inlägget är väldigt råddigt, men så är hela situationen och tankarna kring allt.
