Vecka 29 & 30

Har massa saker jag gärna skulle blogga om, och har många idér, men när jag sätter mig för att börja skriva, så försvinner typ allting. Älskar att läsa hur andra skriver blogginlägg, som inte upprepar sig om och om igen. Samt får fram texten på ett super bra sätt. Avundas dem lite, vill också kunna uttryck mig på ett sådant vis.

Daniels semester började i fredags och vi har inte gjort så mycket. I söndags firade mamma sin 50års dag med släkt och vänner, så några dagar före hade jag ganska fullt upp med att baka både bröd och kakor. Festen var iallafall lyckad och det var roligt att se alla.

Nu veckan efter har vi inte heller gjort så mycket. Städat lite hemma på gården, chillat då det varit som varmast, en dag var vi ner till svärföräldrarnas mökki i Vessö, varefter vi sedan åkte och åt en sen på lunch på Seireeni. Det är ganska sällan vi gör något på tumanhand, så nu får vi passa på.

Vi åt hamburgare båda två, blev dock inte helt imponerad..

Unpopular opinions

Tänkte jag skulle göra ett inlägg om mina unpopular opinions. Känns kul att läsa andras, så här
kommer mina:

Game of Thrones - okej, först ska jag väl erkänna att jag inte sett ett ända avsnitt, men det lockar mig inte alls. Har aldrig riktigt fatta mig på fantasyfilmer/serier.
Beyoncé - varför kallar alla henne queen? Tycker inte hon är extra på något vis.
Människor som kör under begränsningen - kör ens enligt begränsningen, eller lite över, men förfaaaasiken inte underhastighet. Får nippor med såna människor.
Vegankulturen - okej, ät din veganska mat, men tvinga inte mig äta det.
Rabiesfeminism - de extrem feminister som hatar män och gör att alla hatar feminism. Behöver inte säga mer..

Fredagens tankar

Imellan biter livet dig i röven, och hårt. Så har det varit på senaste tiden men kanske vi igen börjar gå mot bättre tider. Livet kan ju inte alltid vara på topp.
Jag säger bara att jag är evigt tacksam för att jag har världens bästa och mest stöttande familj när det är tufft. Daniel är också det bästa stödet man kan tänka sig och han har nog fått torka många tårar under vårt förhållande.

Vad är det som är så svårt då? Just nu är jag arbetslös, för första gången i min 8 åriga karriär. Jag har varit arbetslös i under 3 veckor och jag håller redan på att gå upp längs med väggarna. Fattar inte hur någon orkar vara arbetslös i t.ex. ett år. Nå snart blir det ändring på det, har varit på flera arbetsintervjuer och väntar på svar. Om inte annat så sätter jag mig på skolbänken igen. (Nu drar alla en stressad suck igen, som känner mig och tror att de vet någonting om min skolgång.)
De som har den starkaste åsikten om hur jag har valt att studera, är de som 1. inte betalar en enda cent för min studietid, 2. har suttit fast på ett och samma jobb för länge, och tror att det som du valt när du är 16, är något du ska jobba med resten av ditt liv.
Tur vet jag många som gjort på samma vis som jag, och provat både nytt och gammalt, och ändå är riktigt vanliga människor. Det är aldrig för sent att testa något nytt, man är aldrig för gammal.
Det finns inte bara ett ända sätt att göra något, och tur finns det alltid någon som vågar gå en annan väg. Jag har upplevt mycket och fått prova massor av olika jobb, och kan lova att jag har mycket mera erfarenhet än många andra i min ålder.
Det blev en ganska flummig text, men blev så irriterad när jag skrev detta att allting måste få komma ut.